Kontext för den äldre modellen

Förstå hur den äldre modellen hanterade arv av inställningar, användaråsidosättningar, primära grupper, lås och konfliktlösning.

Hur grupphanteringen fungerade före den nya upplevelsen

Zooms inställningshierarki fungerar på tre nivåer: konto, grupp och användare

Zooms administrativa inställningar är organiserade i en hierarki med tre nivåer:

1. Kontonivåinställningar är de bredaste och gäller som standardvärden för hela kontot.

2. Gruppnivåinställningar tillåter administratörer att anpassa inställningar för samlingar av användare.

3. Användarnivåinställningar är de mest specifika och gäller för enskilda användare.

Inställningar kaskaderar nedåt genom denna hierarki: standardvärden på kontonivå förs vidare till alla grupper och användare under dem.

När en inställning konfigureras på kontonivå ärver grupper och användare det värdet automatiskt om det inte skrivs över på gruppnivå eller användarnivå.

För mer information om hur nivåuppdelade inställningar fungerar i Zoom, se artikeln i Zoom Support Använda nivåuppdelade inställningar. För ett exempel på hur denna hierarki gäller för en specifik produkt, se artikeln i Zoom Support Grupphantering i Zoom Phone.

En användare som har ändrat en olåst inställning behåller det värdet om det inte skrivs över av ett lås

När en användare manuellt ändrar en inställning som inte är låst, har användarens valda värde företräde framför värdena på gruppnivå och kontonivå för den inställningen. Detta kallas statusen "ändrad". En ändrad inställning på användarnivå fortsätter att ha företräde framför värden på gruppnivå och kontonivå om inte en administratör låser inställningen på kontonivå eller gruppnivå. Då skriver det låsta värdet över användarens ändring.

Detta beteende gäller både i den äldre modellen för grupphantering och i den nya upplevelsen för grupp- och inställningshantering. Det är inte specifikt för den ena eller andra modellen.

I den äldre modellen avgjorde den primära gruppen och låsstatusen vilka inställningar som fick effekt för användare i flera grupper

När en användare tillhörde mer än en grupp i den äldre modellen utsåg systemet en grupp till primär grupp och alla andra till sekundära grupper. Den primära gruppens inställningar hade i allmänhet företräde framför de sekundära gruppernas inställningar. När låskonflikter uppstod mellan grupper — till exempel att en grupp låste en inställning till på och en annan låste den till av — använde systemet en kombination av den primära gruppens beteckning och den ordning i vilken användaren lades till i grupperna för att avgöra vilket värde som gällde.

För vissa produkter tillämpade den äldre modellen den mest restriktiva inställningen över alla grupper som en användare tillhörde. Om en användare ingick i en grupp där Zoom Chatt var aktivera och i en annan där det var inaktiverat, skulle Zoom Chatt vara inaktiverat för den användaren eftersom systemet som standard använde det mer restriktiva värdet.

Låsningar av funktioner på kontonivå tvingade inställningar uppifrån och ned utan undantag på gruppnivå

När en administratör låste en inställning på kontonivå i den äldre modellen gällde det låsta värdet för varje grupp och varje användare i kontot, utan någon möjlighet att skapa undantag. Om en administratör ville aktivera en funktion för en specifik grupp användare samtidigt som den skulle vara inaktiverad för alla andra, var de tvungna att låsa upp inställningen på kontonivå och sedan manuellt låsa det önskade värdet i varje enskild grupp. Denna åtgärd tog omedelbart bort det skyddet för alla användare.

Det här tillvägagångssättet krävde att administratörer skapade parvisa grupper för varje funktionsvariation: en grupp med funktionen låst till på och en annan med funktionen låst till av.

När organisationer behövde mer detaljerad kontroll över fler funktioner ökade antalet grupper som krävdes, vilket ökade hanteringskomplexiteten. Varje nytt funktionsundantag krävde ytterligare grupper, och varje grupp innehöll alla produktflikar för inställningar oavsett gruppens syfte.